pluskvamperfekt

Ordspråk och talesätt finns det ganska gott om här i vårat avlånga land, somliga mer välkända än andra. Många av dom, när dom blir tillräckligt populära, brukar ha en tendens till att kortas ner en aning..
T.ex. "Många bäckar små blir till en stor å" brukar väldigt ofta kortas ner till enbart "många bäckar små" och "att tala är silver men att tiga är guld" blir i sin tur "att tala är silver".
Varför det är så vanligt beror kanske på att man inte riktigt känner att det är nödvändigt att slösa bort den enorma mängd energi som det faktiskt kräver att avsluta en mening som alla ändå vet slutet på..
Ja, jag är ironisk och nej, jag är inte en 73-årig gammal människa som är bitter på mina otroligt dåliga val här i livet å låter den ilskan gå ut över allt smått å gott som finns lite här och var.. jag ville bara fylla ut raderna lite.
När jag ändå håller på att skriva om saker som håller sig till ämnet, men inte riktigt va det jag tänkte skriva om från början, så tänkte jag passa på att påpeka att vissa talesätt inte riktigt får samma effekt när man skriver det istället för att säga det.
Jag tänker på det engelska talesättet "tomato, tomato" som är en finare variant av "same shit, different name". Ska man använda det i skriftlig form är det ju ingen större ideé att låna uttrycket från det engelska spåket, när det funkar precis lika bra (dåligt) på svenska... "tomat, tomat".
Men tillbaka till det jag ville skriva nu..
Jag funderar lite på om uttrycket "en fågel viskade i mitt öra" (för dig som inte visste, svaret på frågan "hur fan visste du det?!) har råkat ut för den här stympningsprocessen, (japp det är precis vad jag tänker kalla den) men att det hände för så pass länge sen att den andra halvan av talesättet helt enkelt slutade användas för att sen glömmas bort.
Andra halvan skulle kunna vara nåt i stil med "men eftersom att jag inte pratar fågel så gick jag ut på google translate för att se om jag kanske kunde få fram nåt, men nä.. Å sen när jag ändå satt vid datorn gick jag ut på facebook där jag såg att Sven skrivit i sin statusuppdatering att du har klamydia (ett helt och hållet påhittat scenario).
Jag fattar såklart att det varken fanns google eller facebook på den tiden man använde hela fågeluttrycket, men jag tänkte att det behövdes uppdateras lite.
Det här är enbart en teori från min sida, men jag tror nog att det ligger någonting i den, så jag ska från och med nu, aktivt kämpa för att hela fågel-talesättet än en gång skall bli använt... Men som sagt, aningen uppdaterat då.

Läste för ett bra tag sen nån artikel som handlade om tur/otur.. Det stod nåt i stil med att personerna som hade varit med i undersökningen som ansåg sig ha tur också hade mer tur än de personer som ansåg sig ha otur. Hur dom hade kollat upp det här kan jag bara fantisera om.
Forskarna kanske lite diskret tog sig in i försöksobjektens hem för installera några kameror så att dom kunde fastställa om personen i fråga hade en snygg, alternativs ful partner och sedan ta reda på hur ofta han/hon fick ligga och isf på vems villkor. Nu vet ju både du och jag att det här endast är en teori från min sida, som dessutom säkerligen är felaktig, för hade det varit på det sättet så behöver man ju kanske inte riktigt vara forskare för att komma fram till att kvinnorna är de som är mest lyckosamma. Tro nu inte att jag är bitter, för det är jag inte... inte alls!
Men vad anser de lyckosamma respektive olyckosamma (heter det så?) vara tur.. Kan det kanske vara så att de med mer tur bara är bättre på att vrida på saker som hänt, till något tursamt, än vad de med otur är.

Till exempel så kanske personen som anser sig ha tur säger:
"Vilken satans tur att jag har en sån underbar svärmor och svärfar som sätter sig å åker sammanlagt 7 mil för att hämta upp mig och min flickvän, sent på julaftonskväll för att min bil på något sätt inte riktigt ville släppa taget om bilnyckeln när jag skulle ta ut den ur bildörren, hur mkt man än försökte med fiffiga trix som sedan gick över till rent våld för att sedan falna ut i hopplöst bönande (det är inte någon ideé att du ens försöker intala dig själv om att du aldrig har pratat med din bil, för det har du...... jo, det har du) för att sedan få se på när bilen, på ett rent magiskt sätt, bestämmer sig för att helt och hållet veva ner alla rutor på bilen när det för en gångs skull snöar på julafton."

När personen som inte alls anser sig ha tur kanske skulle sagt:
"Satans helvetes jävla skitbil! Varför i helvete ska det här hända just mig på julafton när alla i andra halvan av släkten sitter å väntar på att vi ska komma med laxen som ligger i baksätet.... Men va fan, laxen ligger i baksätet å sprider en härlig jävla fiskodör som med min vanliga tur redan satt sig i inredningen å kommer hålla sig kvar där likt en pedofil på ett barnkalas. Jag ska aldrig någonsin, i hela mitt liv, använda den här bilen igen, om jag så skulle få betalt för det." Jo.. Du kommer använda bilen igen och ironiskt nog så kommer du även att betala för att göra det.

Jag tänker inte sitta å säga att det inte är någon mening med att lacka satan på materiella ting, för det är förmodligen bättre att göra det än att ta ut sina aggressioner på folk runt omkring (det kan sluta illa), för arg kommer man att bli, det är oundvikligt. Det jag vill få fram är att när det väl händer något, så försök ta fram det positiva i det hela istället för att se svart, så kanske även du, din otursförföljda jävel, äntligen kan få se dig själv som en lyckosam person.