Musik
Varför vill man inte riktigt visa att man lyssar på musik som inte riktigt hör till den genren man vanligtvis lyssnar på? Vad är det som är så pinsamt egentligen? Det är ju bara musik... Hade ju varit aningen värre att gå runt med babyblå latextröja och lila ballettkjol mitt i centrum där i staden där man bor (ber om ursäkt till dig som faktiskt går runt så, det är jättefint egentligen, det är bara alla andra som inte förstått det än) men det känns ändå lite pinsamt med "fel" musik i högtalarna.
"Men det där stämmer ju inte alls" kanske du tänker nu, det är väl inte alls pinsamt med en lite avvikande musikgenre. Men låt mig måla upp ett litet scenario för dig.
Galna Mårten som bor i ditt kvarter, är 2 meter lång och 2 meter bred, bestående av enbart muskler. Hans blick får tankarna att sväva iväg till en rabiessmittad aye-aye med en nysmälld kinapuff i ringmuskeln, och enligt ryktet har han för vana att spöa skiten ur alla som försöker prata med honom. Kläderna består av läder, nätbrynjor och nitar.Kort och gott en ganska läskig människa.
Men om jag också lägger till att han brukar gå runt med en bergsprängare som, på högsta volym, spelar gamla låtar med Drängarna- och Spice girls, så får man helt plötsligt lite svårt att tänka sig att det där ryktet stämmer, och lite lättare att tänka sig att det där är en helt vanlig människa, i lite större format, som sitter hemma å kelar med sina gosedjur på fritiden.
Ja, jag vet att jag överdriver allting, men budskapet går fram så mycket bättre då.
Jag tror att det har att göra med att man som t.ex. technofan, inte vill bli placerad i samma fack som dom där tokskumma folkmusiksfantasterna, av folk som man kanske går förbi på stan. Eller att man som indiepoppare inte vill bli misstagen för en metalidiot, som sitter hemma och dunkar huvudet i väggen i takt till ett gäng som går loss på valfria instrument, undertiden som dom spyr i micken.
Därför tar man på sig liknande kläder som man vet att andra med samma musiksmak brukar ha på sig, så att folk, bara genom att titta på dig, kan se att du uteslutande lyssnar på dödsmetall, samtidigt som du (med livet som insats) ser till att det inte råkar komma fram nån lady gagalåt i högtalarna när du glider runt, med nervevade rutor, i staden där folk kommer se dig både en, och två gånger till.
För vem vill bli satt i samma fack som en tvåkönad best, som gjort låtar med text som går "RAA RAA RAMPAMBAA, RAA RAA RUMPABA, GA GA OHLALLA, I WANT YOU ROMANCE?
"Men det där stämmer ju inte alls" kanske du tänker nu, det är väl inte alls pinsamt med en lite avvikande musikgenre. Men låt mig måla upp ett litet scenario för dig.
Galna Mårten som bor i ditt kvarter, är 2 meter lång och 2 meter bred, bestående av enbart muskler. Hans blick får tankarna att sväva iväg till en rabiessmittad aye-aye med en nysmälld kinapuff i ringmuskeln, och enligt ryktet har han för vana att spöa skiten ur alla som försöker prata med honom. Kläderna består av läder, nätbrynjor och nitar.Kort och gott en ganska läskig människa.
Men om jag också lägger till att han brukar gå runt med en bergsprängare som, på högsta volym, spelar gamla låtar med Drängarna- och Spice girls, så får man helt plötsligt lite svårt att tänka sig att det där ryktet stämmer, och lite lättare att tänka sig att det där är en helt vanlig människa, i lite större format, som sitter hemma å kelar med sina gosedjur på fritiden.
Ja, jag vet att jag överdriver allting, men budskapet går fram så mycket bättre då.
Jag tror att det har att göra med att man som t.ex. technofan, inte vill bli placerad i samma fack som dom där tokskumma folkmusiksfantasterna, av folk som man kanske går förbi på stan. Eller att man som indiepoppare inte vill bli misstagen för en metalidiot, som sitter hemma och dunkar huvudet i väggen i takt till ett gäng som går loss på valfria instrument, undertiden som dom spyr i micken.
Därför tar man på sig liknande kläder som man vet att andra med samma musiksmak brukar ha på sig, så att folk, bara genom att titta på dig, kan se att du uteslutande lyssnar på dödsmetall, samtidigt som du (med livet som insats) ser till att det inte råkar komma fram nån lady gagalåt i högtalarna när du glider runt, med nervevade rutor, i staden där folk kommer se dig både en, och två gånger till.
För vem vill bli satt i samma fack som en tvåkönad best, som gjort låtar med text som går "RAA RAA RAMPAMBAA, RAA RAA RUMPABA, GA GA OHLALLA, I WANT YOU ROMANCE?
Kommentarer
Trackback
